Välkomna till Bladins, ettor!

När ni ser tillbaka på era liv kommer valet av Bladins som gymnasieskola lysa starkare än många av de andra valen ni gjort.

 Jag, personligen, valde inte Bladins från början. Jag valde ProCivitas. Efter ett misslyckat matteprov och svininfluensan etc. insåg jag att jag nog hade gjort det värsta valet i mitt liv. Därför valde jag att börja om, på Bladins. Det är grejen med er nya, fräscha ettor. Ni har så många val framför er. De små: kaffe med eller utan mjölk på KK (Köpenhamnskonditoriet), om det är värt att ta genvägen ut i det fria från elevrummet (vilket det oftast är, om man inte stöter på en upprörd lärare) eller om man ska chansa på vilket som är R3 eller R4 och störta in i fel klassrum; och de stora valen: huruvida ni gillar naturorienterande ämnen tillräckligt mycket för att läsa NV eller om ni faktiskt ska satsa på skolan och komma in där ni vill. Här ska jag lägga in en liten varning till alla er ambitiösa ettor: det går dåligt i början. Lärarna kommer att pressa er, och gymnasiet är svårare än grundskolan. Det som var ett solklart MVG där, är kanske ett svagt VG på Bladins (detta kan dock inte appliceras på er för ni har det nya betygssystemet, men eftersom att jag tillhör den gamla skolan (i dubbel bemärkelse) tänker jag inte beröra det).

 Under de tre första månaderna kommer ni att ångra och förbanna ert bästa val – Bladins. Ni kommer att gråta förtvivlat många sena kvällar över prov det gick dåligt på, svåra hemtentor och läxornas enorma börda (för att glädja alla ettor och nyblivna tvåor: det blir värre). Här kommer ni att ställas inför ett val. Antingen väljer ni att suck it up och inse att man vänjer sig, eller så kommer ni att sluta. På Bladins applicerar vi Darwins teori – survivalof the fittest. Det gäller att anpassa sig efter skolans krav, och med det menar jag inte omgivningens krav med kläder, beteende eller åsikter, utan studiernas krav. Ibland kommer du vara tvungen att offra en lördagskväll för att klara ett prov (en uppoffring jag själv aldrig gjort…), men du behöver inte offra din identitet. Utan att låta cheesy, på Bladins är alla välkomna. Vi har en oförtjänt snobbstämpel som verkar svår att tvätta bort. Utomstående ungdomar på andra skolor verkar ha svårt att skilja på kunskap och klass, och att det ena ofta kommer utan det andra.

 Tillbaka till gråt och lidande. Jag själv grät en gång i veckan i tre månader, till jag insåg att det inte var lönt. Det hjälpte helt enkelt inte. Jag är nu (skolmässigt) död inombords och tar kallt allt jobb som lärarna kan tänkas ge mig. Om ett par månader kommer du också fungera som en villkorslös monsterborr som sakta men säkert tuggar sig igenom den hårdaste berggrund utan tvivel, eftertanke eller ånger. Här på Bladins accepterar vi inga Hallborrar (Hallandsåsborren), vi krånglar inte till det och förgiftar inte våra medmänniskor. Vi är som borrteamet i Armageddon – enade.

 Men räds inte, ettor. Ni har tre år av hårt studerande framför er, men med att vara en Bladinare följer också en (ganska så trevlig) plikt gentemot Bladins (tyvärr) inofficiella motto/livsfilosofi: Work hard, play even harder.

 Lycka till, ettor.

 /Kajsa Johansson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s