Vad är typiskt svenskt?

midsommarNär någon beskriver vad som är typsikt Sverige nämns saker som köttbullar, IKEA, falukorv och Jantelagen. Visst kan detta vara väldigt typiskt för Sverige, men vi har en lite annan uppfattning om vad som egentligen definierar oss svenskar – nämligen rädslan för att skapa jobbiga situationer.

Det är en mörk kväll. Du går ensam hem längs de tomma gatorna. Plötsligt kommer en stor man gående mot dig. Han stirrar rakt på dig med en farlig blick. Nu har du några alternativ; du kan vända om och springa därifrån, du kan byta till den andra sidan av vägen och öka tempot, eller så kan du med bestämda steg gå rakt förbi den tillsynes farliga mannen. Eftersom du uppenbarligen känner dig livrädd hade det logiska varit något av de två första alternativen men rädslan för att skapa en jobbig situation är större än rädslan för att mannen faktiskt skulle vara farlig. Tänk om han är världens snällaste kille som ofta får höra att han ser farlig ut? Då blir han säkert ledsen om jag helt plötsligt springer iväg från honom? Dessa två frågor får dig att spänna knytnävarna och med bestämda, men inte för snabba steg (pinsamt om han märker att du är rädd), gå förbi den stora mannen.

En liknande situation är något som vi trogna pendlar ofta upplever. Du sätter dig på ett tomt säte och andas ut. På nästa hållplats ramlar en man in, som självklart sätter sig sig bredvid dig trots att bussen nästan är tom. Personen råkar lukta ovanligt illa och får dig att vilja hålla andan hela vägen hem. Här hade du kunnat säga till honom och be honom flytta på sig. Oavsett om han luktar eller ej, vill vi nog alla sitta ifred på vägen hem. Men för att inte göra mannen ledsen eller upprörd, väljer vi att svälja vårt obehag för att undvika ännu en jobbig situation.

Vad är det egentligen som gör oss rädda för att skapa en jobbig situation? Kanske är det rädslan över att inte vara som alla andra – och därmed bryta normen. Vi vill inte vara pinsamma, eller ännu värre – att andra kanske skulle tycka att vi är pinsamma.

Föreställ dig att du är på ett torg och plötsligt ser en enda naken människa mitt på torget. Du skulle tänka att personen var galen. Om det plötsligt vara fem personer på torget som var helt avklädda skulle du förmodligen tänka att det var en svensexa. Ifall antalet hade ökats till tio nakna själar skulle du tro att det var ett konstprojekt av något slag och om det hade varit femtio nakna människor skulle du säkert tro att Sverige vunnit något slags mästerskap (förmodligen hockey eller curling). Om hela torget plötsligt skulle fyllas med nakna människor hade du troligtvis klätt av dig för att vara som alla andra.  Detta är någonting som kritikern Johanna Koljonen beskriver som Pinsamhetens Gudomliga Matematik – desto fler det är som gör någonting (som att slänga av sig alla sina kläder mitt på ett torg i långa landet falukorv) desto mer normalt blir det. Pinsamhet är en form av social kontroll som styrs av specifika regler. Vi är styrda av sociala förväntningar och normer som hela tiden påverkar vad vi gör, vare sig det handlar om att ensam gå förbi en läskig man en mörk kväll eller att vara den enda påklädda personen kvar på ett torg.

Åter till frågan “Vad är typsikt svenskt?”. Typiskt svenskt är helt enkelt att agera tvärtemot våra instinkter varje gång en jobbig situation uppstår. Detta gör vi i hopp om att lura alla till att tro att vi är normala istället för de underliga varelser som vi svenskar egentligen är.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s