Acke och Jeppan på nya äventyr i Lund / Afterlife

525705_10151295576851550_1282306621_n

Efter avslutade gymnasiestudier kommer en stor del av er att söka er till Lunds Universitet, ett universitet som 2012 hade 46 000 studenter; 46 000 studenter som till största delen är i er ålder, som till största delen befinner sig i en romantiserad personlig konkurs och som till största delen är några av de trevligaste människorna ni kommer ha lyckan att träffa under er livstid. När valet låg på oss så fanns det en känsla av att Lund var tråkigt. Punkt slut. Lund ligger nära Malmö där man spenderat (minst) de tre senaste åren av sitt liv. Det kanske till och med är så att man är uppvuxen i Lund, eller att man spenderat en stor del av sin fritid där på grund av vänner, men när man får sitt (i år) mintgröna studentkort i brevlådan så öppnas samtidigt de tidiga

re lyckta dörrarna till den ekonomiska, sociala och i många fall skadliga bubblan som är studentlund. En Brooklyn Lager kostar 25 kronor på klubben, du lär dig tycka synd om alla stackare som inte är studenter i just din stad och du kommer att få frågor besvarade, fingrar lindade, spågor borttagna och aborter utförda på Studenthälsans gratisklinik på Eden.

Vi författare var klasskamrater på Bladins (social science, årgång 2011) och blev redan första året ”bros 4 lyfe.” Vi arbetade ihop, vi åt ihop och vi startade The Bladins Times ihop med ytterligare en av våra klasskamrater (även han idag en lundensare), och det var därför naturligt att vi tillsammans rörde oss till Lund båda två – om än på olika vägar. Axel Nilsson flyttade efter studenten till Paris i ett halvår medan Jesper Sjödahl började läsa statsvetenskap höstterminen samma år, i vilket han nu skriver sin kandidatuppsats (en uppsats som tar ett halvår att skriva och ska hålla längd och kvalité som en faktisk vetenskaplig bok), och Axel påbörjade vårterminen 2012 juristprogrammet, vilket även Jesper ämnar börja på till hösten.

Lund är uppbyggt kring tretton olika så kallade nationer (varav tolv är sammankopplade, och en, Smålands Nation, valt att ställa sig utanför gemenskapen på grund av sin politiska agenda) som på sätt och vis kan jämföras med amerikanska fraternities och sororities – en grupp för socialt likasinnade människor som arrangerar aktiviteter och förser studenter med boende; samt åtta så kallade kårer, vilka istället är en sammanslutning av studenter som studerar ett visst ämne eller inom ett visst ämnesområde, såsom samhällsvetarkåren, juridiska föreningen och doktorandkåren. Nation väljer man på helt eget bevåg, medan man tilldelas sin kår utifrån ämnet man läser.

Vi är båda medlemmar av Helsingkrona Nation, där Jesper också bor, och är där aktiva på så sätt att vi driver två restauranger – Winbladhs och Helige Knut. Den tidigare är en relativt gammal institution på nationen och mat serveras där varje onsdag, medan Helige Knut öppnar dörrarna den tjugotredje mars, och är ett projekt uppstartat av oss ihop med en av våra goda vänner. Samtliga nationer erbjuder den här typen av aktiviteter i form av luncher, middagar och nattklubbar flera gånger i veckan, och om du då föreställer dig att tretton nationer och åtta kårer erbjuder olika aktiviteter varje kväll, sju dagar i veckan, så kan du som läsare kanske föreställa dig varför studenter mer än sällan gnäller över brist på tid att studera och även varför omtentor (omprov) är en given del av varje kurs.

Vårt engagemang i Helsingkrona Nation är på sätt och vis en slump – Jesper ansökte om ett korridorsrum på nationen och fjäskade i sin ansökan för att kunna komma före i kön genom att 1) berätta att han mer än någonting annat ville engagera sig i just Helsingkrona Nation, och att 2) han kunde laga mat. En vecka senare ringde en högt uppsatt medlem av nationen till Jesper och erbjöd honom en post som förman (chef) för tidigare nämnda Winbladhs. Jesper tackade gladeligen ja, och passade även på att rekommendera sin goda vän Axel som senare samma kväll, utan att egentligen ha någonting alls att säga till om, fick reda på att han numera kunde titulera sig som förman på Helsingborg-Landskronas stolta nation. Att engagera sig i är kul och ett lätt sätt att knyta vänskapsband och kontakter, och om man har sådant flyt som vi haft att bli förmän så innebär även det att man får chefa över folk, och att man gratis kommer in på alla nationsklubbar i Lund – jadåe!

Att komma in gratis på klubben är självklart trevligt, även om det aldrig rör sig om några större summor varken för inträde eller för de drycker som inmundigas när man väl är inne, men trots de surrealistiska priserna och en månatlig budget på 9000 kronor bestående av lån och bidrag (sorgligt men sant) så är det ingen ovanlighet för studenter att hamna i ekonomiska trångmål. Detta är självklart inget vi själva upplevt, men vår goda vän Fredrik Högstedt (som vi även driver restaurangen Helige Knut ihop med) lyckades under en spontanweekend i Berlin ihop med Jesper med konststycket att bränna dessa 9000 kronor på de fyra dagarna som följde utbetalningen av dem. Höjdpunkterna på hans inköpslista var en italiensk tandborste med borst av taxhår, en handgjord kam och en liten mynthållare i handgarvat läder. Det handlar helt enkelt om att prioritera som student.

Utöver korkade människor så finns det även ett stort antal korkade traditioner i Lund. Gemensamt för dessa traditioner är att de inte sällan ligger på en nivå jämförbar med de på mellanstadiet (mobbing, stereotyper samt mycket sång och lek). Nedan följer en lista av några av de mest centrala.

Sång
I Lund så sjunger man. Mycket, ofta, i tid och i otid. Alla diverse nationer, kårer, sällskap, ordnar, spex och utskott har vanligtvis sina egna sånger som ska sjungas vid förutbestämda samt spontana tillfällen. Sångerna har inte sällan en anknytning till de glada sällskapen som framför dem, men det finns även en hel del gamla slagdängor såsom ”Feta Fransyskor”, ”Finland”, ”Jag har aldrig vatt på snusen” och sist men absolut inte minst, ”Balladen om Theobald Thor”.

Baler
En av nationernas och kårernas största och mest uppskattade enskilda event är deras årliga baler – en av universitets äldsta och finaste traditioner. I princip varje organisation håller åtminstone en gång om året en stor bal, inte sällan på AF-borgen i Lundagård. Dresscoden är nästan genomgående white tie (frack med vit väst, balklänning, militär högtidsdräkt eller folkdräkt från ens respektive hemland) och det känns därför precis i början av kvällen väldigt elegant och högtidligt. Sedan sätter festligheterna igång och klockan sex på morgonen finner man sig själv sittandes på golvet i ett oisolerat tornrum utan fluga, med brännhål i frackslaget och med punsch i knät, ätandes ljummen pyttipanna ihop med människor man aldrig tidigare träffat. #glamorous

Studentordnar
I Lund återfinns ett flertal studentordnar som har olika syften och synsätt på världen. De flesta nationerna har oftast en orden som är anknuten till deras årligt återkommande bal men det finns även de som inte är knutna till någon särskild studentorganisation, exempelvis Panorden. Panordens motto är långt med många versaler och helt på latin, vilket ger intrycket av att det är en ganska magnifik orden, men egentligen så handlar det om att ”jaga sköna nymfer”, genomgå en slags frimurarna light-ritual på vårkanten, ha fel väst till sin frack och ”bevara studenttraditioner” (alltså att gå på nationsklubbar och stolt visa upp ordensartifakterna (inte genitalierna)). En annan känd organisation är Lunds Akademiska Segelsällskap (LASS) där manliga studenter vid Helsingkrona och Malmö Nation klär upp sig i blazer, chinos och seglarskor och ”turar” på färjerutten Helsingborg-Helsingør. Mängden aktiva ordnar är och förblir ett frågetecken, men enligt en artikel från 2007 i tidningen Lundagård hävdas det att ”hundratals [studentordnar] är ingen orimlig gissning”.

Spex
En av de mest traditionella och uppskattade företeelserna i Lund är spexen. Det finns minst tretton spexsällskap i Lund som sätter upp olika föreställningar var termin/år och gemensamt för dem är att de nästan kan liknas vid skolteatrarna vi alla har satt upp någon gång i våra liv – fast mer anrika, välrenommerade, påkostade, framförda på större scen och – just – spexiga. Ett av de mest uppskattade – om inte det mest uppskattade – är Djingis Khan, som handlar om nämnde härskare och hans fruktlösa försök att genom sina söner erövra Samarkand (”Asiens Eslöv”). Alla studenter som vill kan ansöka om att gå med i något av de otaliga spexsällskapen – vanligt är att de flesta kårer och nationer har sina egna.

Tandem
Tandem är en, över åren, sporadiskt återkommande och väldigt uppskattad Lundatradition. Det är oklart när och hur den faktiskt uppkom, eller varför man egentligen gör det, men klart är att den faktiskt finns. Tandem innebär att din kår och/eller nation samman med nitton (19) andra kårer och nationer ställer upp med en busslast av de studenter som varit ihärdiga och köat tillräckligt länge för att få en biljett (vanligtvis ett dygn eller mer) och gemensamt kör upp till Göteborg. Klockan åtta på kvällen samlas alla på Götaplatsen i Göteborg för att sedermera cykla hem till Lundagård (parken i centrala Lund). Första etappen går till IKEA Kållered, där ett stort disco hålls, och fortsätter sedan genom Halland, över åsarna, ner till Båstad (för inmundigande av en flytande frukost) och vidare till Lund.

Som kanske framgår av i princip allt ovanstående så är studenterna trots deras relativa status och deras ljusnande framtid en ganska så sorglig, smutsig och bedrövlig skara människor som utan tvekan kommer ta just dig under sina vingar och med, eller mot, din vilja göra dig till en del av maskineriet som är Lunds Universitet. Välkommen!

Axel Sven Nilsson och Jesper Danger Sjödahl

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s