Ett försök till att beskriva balen

Balen en händelserik dag. Det var på en tisdag. Dagen efter måndag, dagen innan onsdag och vad jag minns så konsumerades minst ett 200g Marabou av er kära skribent. Åh, och balen såklart. Den hände.

Ursprungligen hade jag tänkt ge er en detaljerad inblick av en natt på slottet. En inblick av hur små och färgglada fåglar hjälpte till att sy klart klänningar samt vilket kladd det blev när alla bilar förvandlades tillbaka till pumpor efter midnatt. Slutligen bestämde jag mig att… Ja, inte göra det helt enkelt. Kanske eftersom att de som la pricken över iet på kläderna hade större liknelser till irriterade butikstanter än söta små fåglar eller på grund av att de där pumporna blev till en riktigt smaskig paj sen. Eller, fast det känns fruktansvärt långsökt, så insåg jag att allas bild av balen är olika. Min kan vara sockersöt och fylld av rosor medan din är fylld av taggar och saltlakrits (vilket uppenbarligen inte är gott). Troligtvis var det tvärtom, men ni förstår poängen. Därför ger jag er, efter denna långdragna inledningen, mitt försök till att beskriva balen 2015.

Tvärtemot vad titeln kanske pekar mot, minns jag balen ganska väl för att vara en senil sjuttonåring. Det kan delvis ha varit på grund av att den var alla synonymer till rolig och skoj… Eller så var det eftersom jag var väldigt nykter. Ansvarig minderåring som föredrar coca cola eller stenhårda regler på Kallbadhuset? Ja fundera på det du!

Först och främst minns jag att det fanns fruktansvärt mycket dötid under dagen innan. För att ge en bättre bild av vad jag menar, tänk dig att du ser på en film. Du ser långa sekvenser av inspirerande monologer och actionscener, men var har alla de där andra delarna tagit vägen? De där delarna när George Clooney och Brad Pitt faktiskt planerar stöten på hotellet. Eller när tonåringarna vaknar dagen efter ett ”epic party” och inser att de till slut kommer behöva att städa. Vi ser inte dessa delar för att allt som händer under dessa perioder sker fruktansvärt långsamt. De sker lika snabbt som en snigel tar sig fram i en skål av salt (Ewww). Det tar i slutändan inte mer än ett par minuter att klä på sig eller att trycka ner ett (eller två) paket choklad i sin handväska… Vilket i slutändan lämnar en hel del dötid mellan när du är klar klockan tolv och när du ska möta dina vänner runt fem. Uppenbarligen glömde jag den där lilla detaljen gällande hår och smink, men saken är detsamma. Brace yourself future bal participants – Det kommer finnas många stunder då det finns absolut nada att göra innan dörrarna till ”slottet” öppnas vid sjutiden (på kvällen). Som jag ser det så finns det däremot två sätt att lösa det här på. A) vi uppfinner ett sätt att klippa bort dötiden som i filmer eller det mer realistiska alternativet B) vi ser till att ha mobilen fulladdad. Enough said.

Nu till den faktiska balen då. Den bästa sammanfattningen jag kan dra gällande balen var att det var en perfekt blandning mellan hyperaktiva toastmasters som var lika varma och välkomnande som uppspunna, superb mat och dryck (men aldrig mer myntasås på sorbet… Just give me the ice-cream, please!), härligt goda tal, sociala stunder i toalettkön, pinsamma tystnader och fruktansvärt roliga dance moves. Det var i stort sätt precis exakt som, och ändå tvärtemot, allt man hade kunnat tänka förvänta sig. Det var lite som att segla på ett moln av smått berusade, skoltrötta och välklädda ungdomar, men mer som att… Segla på ett moln av smått berusade, skoltrötta och välklädda ungdomar. Vilket var jätteroligt. Den tryckta och stela stämningen som kunde ha uppstått i denna vackra lokalen fylld av människor som antingen lärt sig knyta sin fluga på Youtube eller satsat på den färdigknutna varianten försvann dessutom efter max en timme… Nej, den försvann sekunden då festen kickats igång. För under allt plattat hår, färdigknutna flugor och bitterljuva efterrätter fanns vi. Vi som ändå känt varandra till någon grad i tre år. Vi som klädde upp oss och gick i allt för höga klackar för att fira tre år på Bladins tillsammans. Vi (jag) som definitivt brände oss när vi (jag) plattade håret. Vi som ”shook a few moves” på dansgolvet oberoende på hur tondöva eller hur lite rytm vi har i kroppen. Vi betedde oss definitivt inte som glamorösa prinsar och prinsessor eller världsvana politiker. Vi betedde oss som de awkward tonåringarna som vi fortfarande är. Däremot… Däremot såg vi ut som världsvana politiker och kungligheter, vana vid myntasås, vin och rom. Vilket i slutändan är det enda som speglas i bilderna.

När jag tittar tillbaks på det jag har skrivit inser jag att det nog inte finns en särskilt tydlig röd tråd genom inlägget. Vilket är okej, för det blir lite som balens anda. Något som inte går att återskapa på papper till den grad att man blir nöjd, men som var en minnesvärd upplevelse. Minnesvärd och obeskrivlig. För en mer detaljerad inblick finns det bara en sak att göra. Upplev det. (eller spana in bilderna på facebook, det går kanske också bra…)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s